I fredags begav jag mig ut till havs, ut på vattnet for vi med händerna i taket. Ostabilt gungigt kanske, på diverse olika fronter. Kanske lika mycket tårar som det var havsvatten. Men det hade sina ljusa stunder, och jag ångrar inte att jag åkte. Det blev.. Ett break, i vårat alldeles egna limbo, med en bistank av sprit kunde vi vara lyckliga en stund. Åtminstone jag. Men allt har sitt pris.